wwwfotbollsflickan

OROA DIG INTE

och du ringer igen
en blåsig söndag i september
när löven faller över mina ögonlock
och ger mig de ord
som krossar mig om jag håller dem
krossas om jag släpper
och som jag egentligen bara vill vårda
tills jag är stark nog att lämna dem åter

och genom stanken av
blöt asfalt och en moders förhoppningar
känner jag hur jag faller igen
trots att jag lovat så många
att den tiden är förbi

jag önskar jag kunde gå till henne nu
över tågräls och stilla vatten
att ha som vän vid min sida
men när jag inget kan säga, inget kan ge
hur ska jag kunna se henne i ögonen
och berätta att det ännu en gång är du som får mig
att falla, mamma

jag önskar jag kunde gå till min syster
gömma mig under hennes prat om fotboll
tills dina ord lämnat mig
men du skulle hitta mig där
och ta henne ifrån mig, ännu en gång

så jag stirrar på min ensamhet
som blänger tillbaka och ler
och svarar, alldeles för fort
"oroa dig inte, mamma
dina ord gör bara ont när jag andas"
och lovar mig själv
att aldrig såra dig så igen